Va' länge sedan!!

Äntligen en liten paus (och ork) över så jag kan skriva några rader! Det var ett tag sedan! Har förstått att jag missade en trevlig bastukväll så jag håller med Emma: längtar redan till nästa tjejträff!

Jobbar nu 75% och kan inte fatta hur jag hann med mitt resande liv när jag jobbade 100%. Kan ju inte varit riktigt frisk i huvudet (vilket i och för sig visade sig stämma i höstas). Har varit lite otursdrabbad sista tiden . Efter som jag tycker så synd om mig själv tänkte jag berätta om alla mina sjukdomsfall (så ni som inte vill läsa om självömkan och snuskiga operationsdetaljer kan sluta läsa nu).

Nu börjar min självömkan:

Opererade bort en liten bit av livmodertappen pga cell förändringar. Var inte särskilt orolig men i den där gynstolen (med sprutor och en maskin som lät som en dammsugare) fick jag en REKORD panik attack. Kan man verkligen dammsuga bort livmodern??? Läkaren fick avbryta operationen och kalla på hjälp. Försökte förklara att det inte var någon fara men jag blev liggande i gyn-ställning med huvudet extra nedåtlutat i en halvtimme. Tack gode gud att jag var nyrakad. När jag äntligen fick resa mig upp igen tog jag mig en titt på det han opererat bort. Tänkte att det bara var lite celler eller nått men herregud, biten han tog bort var som toppen av ett större ägg. Fick lägga mig ner igen i en halvtimme. Kommer aldrig mer att kunna äta ägg till frukost. De rullade till slut ut mig på en brits. Måste ju skrämt livet ur den där stackars tjejen som stod på tur efter mig! Nåväl, hade ju iallafall turen att få vila upp mig med en barnfri helg i Sälen. Åkte skidor som ett proffs. Inte alls stel, se bild. Väl hemma började dock oturen igen. Började störtblöda. Hamnde på akuten och sen blev jag inlagd. Stackars mig. Nu måste jag ha binda i 8 veckor framåt (storlek XXXXXXL). Går hur bredbent som helst och har nästan skavsår på insidan av låren. Stackars mig. Fast nu tror jag faktiskt att oturen har försvunnit. Var i Bryssel i veckan och mådde riktigt bra. Upptäckte att lite extra stoppning i rumpan faktiskt var ganska bekvämt när man sitter på möte hela dagarna....

Hoppas att ni alla mår bra och att vi ses snart

kramar Stackars Lina