Mästerkocken Johanna

Wow, vilken värdinna! Snurrig som jag är av ammandet kom jag på kvällen före middagen att jag kanske borde tala om för Johanna att jag är tillfällig mjölkallergiker... Visserligen erbjöd jag mig att äta innan jag kom dit, men Johanna sa att det inte var några problem alls. Trevligt, tänkte jag men förväntade mig egentligen inte mer än middagarna här hemma nu för tiden (d v s en torr kött- eller kycklingbit helt utan sås). Inte alls för att jag inte trodde mer om Johanna utan för att jag inte trodde att det fanns några direkta alternativ. Men så fel jag haft. Är man mästerkock och supervärdinna så fixar man tydligen samma maträtt även till mig. Det var fantastiskt gott och jag hade aldrig gissat på att jag fick sojagrädde istället för vanlig. När det sen var dags för efterrätten fick de andra en dunderavancerad capuccinomousse och till mig hade Johanna hittat en jättegod tofuglass med smak av mocka så att jag inte skulle känna mig utanför. Oj, oj. Förutom en mycket trevlig träff hade jag alltså en härlig smakupplevelse, vilket jag inte trodde var möjligt helt utan komjölkprodukter. Och allt detta ordnade Johanna med mindre än en dags förvarning. Vilken kompis! Tack igen för allt besvär (som inte framstod som något besvär).